.png)
Latrodectus mactans
Svarta änkan, Änkespindel
Latrodectus mactans, även känd som Svarta änkan, är en av de mest ikoniska spindelarterna och är infödd till Nord- och Sydamerika. Denna marklevande spindel är känd för sin helsvarta kropp, prydd med det karaktäristiska röda timglaset på buken. En mycket fascinerande art som är väl respekterad för dess skönhet med också sitt potenta gift.
Översiktlig Information
Ursprung
Nord- och Sydamerika
Temperatur
22 - 28°C
Luftfuktighet
40 - 60 %
Miljöpreferens
Marklevande
Toxicitet
Extremt potent
taxonomi
Namnvariationer
Vetenskapligt namn
Tidigare namn
Latrodectus mactans (Fabricius, 1775)
Aranea mactans (Fabricius, 1775)
Theridion mactans (Walckenaer, 1805)
Latrodectus americanus (Keyserling, 1884)
Samlingsnamn
Svarta änkan
Änkespindel
Timglasspindel
Artindelning
Taxonomi är den vetenskapliga disciplin som ansvarar för klassificering och namngivning av organismer. Dess syfte är att systematisera alla levande organismer i ett hierarkiskt system, baserat på deras evolutionära släktskap, morfologiska likheter och genetiska data. Systemet består av olika taxonomiska nivåer, från bredare kategorier till mer specifika indelningar.
Domän
Rike
Fylum
Underfylum
Klass
Ordning
Underordning
Överfamilj
Familj
Underfamilj
Släkte
Eukaryota
Animalia
Arthropoda
Chelicerata
Arachnida
Araneae
Araneomorphae
Theridioidea
Theridiidae
Latrodectinae
Latrodectus
Taxonomi är av stor betydelse eftersom den erbjuder en strukturerad och systematisk metod för att identifiera, namnge och klassificera levande organismer. Den bidrar till en djupare förståelse av biologisk mångfald, minskar och förebygger förvirring, stödjer forskningsinsatser och underlättar vår insikt om evolutionära processer.
Identifiering
Lsid
Catalog of Life ID
NCBI taxonomy ID
GBIF taxon ID
Wikidata
iNaturalist
Ej tillgängligt
6924
2157949
Q212809
47381
Distrubition
Geografisk Spridning
Nord- och Sydamerika
Den södra delen av USA, särskilt områden som sträcker sig från Texas till Florida, är hemvist för Latrodectus mactans, mer känd som svarta änkespindeln. Regionerna kännetecknas av ett varierat klimat som sträcker sig från subtropiskt till tropiskt, vilket ger en blandning av kustnära miljöer och torra, öppna landskap i inlandet. Denna variation i landskap och klimat skapar en mångfaldig habitatstruktur, som inkluderar både öppna gräsmarker och tätare, buskiga områden där Latrodectus mactans trivs. Klimatet erbjuder höga temperaturer och en viss fuktighet, vilket bidrar till spindelns överlevnad och reproduktion i dessa områden.
Morfologi
Färg & Mönster
Latrodectus mactans, den svarta änkespindeln, har ett karakteristiskt färgschema som gör den lätt att känna igen. Den har en iögonfallande svart kropp med en starkt röd-orange timglas-formad markering på undersidan av buken, vilket är dess mest framträdande kännetecken.
Cephalothorax
Huvudet och cephalothoraxen är mörka, med ett glänsande, nästan oljigt utseende som skapar en distinkt kontrast mot dess rödorangea markering på buken.
Chelicerae
Chelicerae hos Latrodectus mactans, svarta änkespindeln, är starka och framträdande, vilket gör dem effektiva för att hantera byten och försvara sig. De har en robust struktur som är designad för att snabbt fånga och injicera gift i sina byten. Färgen på chelicerae är vanligtvis mörk, ofta nästan svart, vilket skapar ett hotfullt intryck. I vissa ljusförhållanden kan de ha en viss glans med inslag av rött, dock är det inte vanligt förekommande. Borst och andra små texturer finns också för att hjälpa till vid hantering av sina byten, men dessa kan vara mindre framträdande än i vissa andra spindelarter.
Ben
Benen hos Latrodectus mactansär relativt långa och slanka, men inte särskilt kraftiga. De är mer anpassade för snabb rörelse än för grävning eller långvarig stabilitet i en grävande miljö, eftersom arten är mer känd för sin nät-baserade jaktteknik snarare än att vara fossorial. Benen är täckta med hår (setae) som hjälper spindeln att känna vibrationer och rörelser i omgivningen, vilket är viktigt för att detektera potentiella byten.
Scopulae, som är specialiserade hårstrukturer som finns på vissa spindelarter, förekommer i viss utsträckning på Latrodectus mactans, men de är inte lika framträdande eller utvecklade som hos andra fossoriala arter. De spelar en roll för att förbättra gripförmågan och hjälper spindeln att hålla fast byten. Hårens färg och struktur kan variera, men de är generellt inte särskilt skira eller skimrande på samma sätt som hos vissa andra spindelarter.
Setae
Latrodectus mactans (svart änka) har setae (små, känsliga hår) som är tätt fördelade över hela kroppen, inklusive benen. Dessa setae spelar en viktig roll i artens förmåga att känna av sin omgivning, särskilt när det gäller att upptäcka vibrationer och rörelser i närheten. Dessa hårliknande strukturer är känsliga för de minsta förändringar i luft- eller markvibrationer, vilket gör att spindeln kan känna av byten eller potentiella hot innan de kommer i kontakt med spindeln.
På benen är setae särskilt viktiga för att hjälpa spindeln att navigera på sitt nät och på andra ytor. De hjälper till att ge spindeln information om ytors textur och struktur, vilket förbättrar både dess förmåga att röra sig effektivt och att fånga byten. Eftersom Latrodectus mactans är en nätbyggare som väntar på byten snarare än att aktivt jaga, fungerar setae även för att känna av vibrationerna från insekter som fastnar i dess nät, vilket gör att den snabbt kan reagera och fånga sitt byte.
Ögon
Latrodectus mactans (svart änka) har åtta ögon, vilket är typiskt för de flesta spindlar. Ögonen är små och har en enkel struktur, men de är mycket effektiva för att upptäcka rörelse i omgivningen. Ögonen är ordnade i två rader på cephalothoraxen (huvudkroppen). Den främre raden består av fyra små ögon, som är placerade i en rak linje. Den bakre raden består också av fyra ögon, men de är något större och är ofta arrangerade i en böjd form. Den bakre raden är placerad längre bak på cephalothoraxen, nära kanten av den dorsala delen av kroppen.
Trots att ögonen är små, har Latrodectus mactans en ganska bra förmåga att upptäcka rörelse, vilket är avgörande för artens jaktteknik. Den är dock en nattaktiv och skygg art som inte förlitar sig mycket på synen, utan mer på sina andra sinnen, såsom känsliga setae (hår) för att uppfatta vibrationer och rörelser i omgivningen. Ögonen är inte särskilt utvecklade för att skapa skarpa bilder, utan fungerar mer för att detektera förändringar i ljus och rörelse.
Tarsi
Tarsen är relativt kort och inte lika utvecklad som hos vissa andra arter som använder sina tarsi för aktiv grävning eller för att greppa ojämna ytor. Tarsen är utrustade med små klor och setae (hår), som ger spindeln ett fast grepp när den rör sig på sitt nät eller på andra ytor. Setae på tarsen hjälper till att känna av texturen på ytor och ger extra känslighet för vibrationer, vilket är viktigt när spindeln väntar på byten i sitt nät. Tarsen spelar också en roll i att stabilisera spindeln när den rör sig på nätet eller på andra plana ytor.
Spinnerets
Latrodectus mactans (svart änka) har välutvecklade spinnkörtlar som är ansvariga för att producera det silke som används för att bygga nät, fånga byten och skapa skydd. Spinneterna är placerade på bakkroppen, nära bakre delen av cephalothoraxen.
Spinnkörtlarna hos denna art är ganska stora i förhållande till spindelns kroppsstorlek och har flera utskott som utsöndrar olika typer av silke. De främsta funktionerna för silkesproduktionen hos Latrodectus mactans är att bygga en komplex och stark nätstruktur samt att använda silketrådar för att fånga byten.
Silkesproduktionen hos Latrodectus mactans är mycket effektiv, och nätet som den bygger är starkt och hållbart, men samtidigt mycket tunt och fint. Spindeln producerar en typ av silke som är mycket klibbig, vilket gör nätet effektivt för att fånga små insekter som fastnar i trådarna. Storleken på spinnereterna hos Latrodectus mactans är anpassad för att ge effektiv silkesproduktion. De är proportionellt större i förhållande till spindelns kropp än hos många andra spindelarter, vilket gör att de kan producera tillräckligt med silke för att skapa stora nät.
Mått
Diagonal storlek
Hona ≈ 4 - 5 cm
Hane ≈ 2,5 - 3 cm
Kroppslängd
Hona ≈ 1,5 - 2 cm
Hane ≈ 1 - 1,5 cm
Beteende och Ekologi
Tillväxthastighet
0-6 månader: ≈ 0,3 - 0,5 cm
6-12 månader: ≈ 0,6 - 0,8 cm
1-2 år: ≈ 1 - 1,5 cm
2-3 år: ≈ 1,5 – 2 cm
(Detta är en generell uppskattning av kroppslängd baserad på observationer av ett begränsat antal individer. Hanar tenderar ofta att växa snabbare än honor. Dessa uppskattningar gäller för individer som är välmatade och hållna under optimala miljöförhållanden).
Temperatur
24 – 28 °C
Latrodectus mactans trivs bäst vid temperaturer mellan 24°C och 28°C, vilket speglar förhållandena i dess naturliga habitat. För att säkerställa optimal hälsa och trivsel bör temperaturen i terrariet hållas inom detta intervall under dagen. På natten kan temperaturen sänkas något till cirka 22°C–24°C, men det är viktigt att undvika att temperaturen går under 20°C, eftersom detta kan orsaka stress och påverka spindelns ämnesomsättning. En stabil temperatur utan kraftiga variationer är avgörande för deras välbefinnande, tillväxt och naturliga beteenden.
Luftfuktighet
40% - 60%
Latrodectus mactans trivs bäst i en miljö med måttlig luftfuktighet, vilket efterliknar de torra områden där arten förekommer naturligt. För att säkerställa optimal hälsa och trivsel bör luftfuktigheten i terrariet hållas mellan 40% och 60%. En för hög luftfuktighet kan leda till mögel och svamp, vilket kan påverka spindelns hälsa negativt. Samtidigt bör fuktigheten inte vara för låg, eftersom detta kan orsaka problem med ömsning och uttorkning. Det är viktigt att bibehålla en jämn luftfuktighet genom att justera ventilationen och ibland fukta substratet lätt för att efterlikna den naturliga variationen i luftfuktighet i dess habitat.
Brännhår
Nej
Latrodectus mactans (svart änka) har inte brännhår. Brännhår, eller urticating hairs, är typiska för vissa spindelarter, främst de i familjen Theraphosidae (t.ex. fågelspindlar). Dessa spindlar använder sina brännhår som ett försvar mot rovdjur. Latrodectus mactans använder istället sitt gift för att försvara sig, och har ett potent neurotoxiskt gift som gör den farlig för människor.
Temperament
Skygg, defensiv, potentiellt aggressiv
Latrodectus mactans (svart änka) har ett försiktigt och undvikande temperament. Den är inte aggressiv mot människor och tenderar att hålla sig gömd i sitt nät när den inte jagar. Om den känner sig hotad, kan den bli defensiv och bita som ett sista försvar. Generellt är den dock skygg och föredrar att hålla sig undan från människor. Angrepp sker oftast om den störs eller hanteras.
Miljöpreferens
Marklevande
Latrodectus mactans är marklevande (terrestrisk). Den föredrar att bygga sitt nät nära marken, ofta under stenar, bråte eller i sprickor i jord och byggnader. Den lever i torra, skyddade miljöer och undviker öppna, exponerade områden. Spindeln skapar ett oregelbundet, trassligt nät där den kan vänta på att fånga byten som kommer i närheten.
Förväntad Livslängd
Hona ≈ 3 - 4 år
Hane ≈ 1 - 2 år
Giftstyrka
Potent och potentiellt livshotande och skall betraktas som medicinskt signifikant!
Latrodectus mactans (svart änka) har ett mycket potent gift som betraktas som medicinskt betydelsefullt. Giftet är neurotoxiskt och kan orsaka allvarliga symptom hos människor, inklusive muskelkramp, smärta, svettning, illamående och i vissa fall andningssvårigheter. Vid systemiska reaktioner bör vård sökas omgående. Det är viktigt att behandla denna art med respekt och försiktighet, särskilt vid hantering eller om den träffas i dess naturliga miljö.
Geografisk kategori
Nya Världen
Latrodectus mactans tillhör den "Nya världen" och förekommer naturligt i Nordamerika, särskilt i sydöstra USA, men kan även hittas i andra delar av kontinenten. Den är vanlig i torra, skyddade miljöer som under stenar, bråte eller i sprickor i byggnader.
Mänsklig interaktion
Kompetens
Beteende: Latrodectus mactans (svart änka) är en relativt skygg och försiktig art. Den söker sig gärna till mörka och avskilda områden där den bygger sitt oregelbundna nät, ofta på marken eller i sprickor. Den är inte aggressiv mot människor och föredrar att hålla sig undan, men kan bli defensiv om den känner sig hotad eller störd, vilket kan leda till ett bett.
Hastighet: Den är inte särskilt snabb jämfört med vissa andra spindelarter, men den kan röra sig snabbt om den känner sig trängd eller hotad. Generellt är dess rörelser långsamma och metodiska.
Psykologisk påfrestning: Som de flesta spindlar är Latrodectus mactansganska undvikande och söker inte kontakt med människor. För den som hanterar eller stöter på arten kan den psykiska påfrestningen vara hög, särskilt med tanke på dess toxicitet och dess rykte som en farlig spindel. Men om den inte störs eller hanteras, är den ganska ofarlig och skygg.
Toxisk potential: Latrodectus mactans har ett mycket potent neurotoxin. Toxinet består av en komplex blandning utav proteiner, inklusive α-latrotoxin, som påverkar nervsystemet genom att skapa okontrollerad frisättning av neurotransmittorer som t.ex. acetylkolin, vilket leder till överstimulering av muskler och nerver.
Bettet orsakar ofta en kraftig smärta vid bettstället som kan spridas till andra delar av kroppen. Andra vanliga symtom inkluderar muskelspasmer, svettningar, illamående, huvudvärk och högt blodtryck. Smärtan kan vara intensiv och kvarstå i flera timmar till dagar. Det kliniska tillståndet som utvecklas efter bett av en svart änka kallas för latrodectism. Det är sällan dödligt men kan vara mycket smärtsamt. Barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar är mer utsatta och kan drabbas hårdare av bettet.
LD50-värde: Giftet från L. mactans är mycket potent. Hos laboratoriedjur som möss har det ett LD50-värde på cirka 0,9 mg/kg (subkutan injektion), vilket visar att det är ett av de mest effektiva spindelgifterna.
Hotstatus
CITES: är ett internationellt avtal som reglerar handel med hotade djur och växter för att skydda deras överlevnad. IUCN (International Union for Conservation of Nature) är en global organisation som arbetar för naturvård och upprätthåller den så kallade rödlistan över hotade arter.
Arten är inte listad av CITES (Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora), eftersom den inte anses vara i fara av utrotning eller hotad i sin naturliga livsmiljö.
Trots detta kan närbesläktade arter inom samma familj omfattas av bredare skyddsregler beroende på deras hotstatus.
Arten är inte listad som hotad av IUCN (International Union for Conservation of Nature), den internationella naturvårdsunionen. Latrodectus mactans betraktas som en art som har en stabil population i sitt geografiska område och inte har några större bevarandeproblem. Arten är vanlig i sin naturliga miljö och förekommer i stor utsträckning över hela sin livsmiljö i Nordamerika.
Artfoton
Detaljerad Beskrivning
Latrodectus mactans, även känd som den svarta änkan, är en välkänd spindelart som förekommer i Nordamerika, särskilt i de torra och skyddade miljöerna i sydöstra USA. Arten har fått sitt namn från det karakteristiska svarta utseendet på honorna, med en röd markering på bakkroppen. Den svarta änkan är känd för sitt giftiga neurotoxiska bett, vilket kan orsaka allvarliga symptom hos människor, men dödsfall är ovanliga och behandling finns tillgänglig. Trots sitt farliga rykte är Latrodectus mactans generellt skygg och undviker kontakt med människor. Arten är marklevande och bygger sitt nät nära marken, ofta under stenar eller i sprickor. Latrodectus mactans är inte listad som hotad enligt IUCN och regleras inte av CITES.
DET NATURLIGA HABITATET
Latrodectus mactans (svart änka) är en art som förekommer i Nordamerika, främst i de södra delarna av USA, men även i delar av Mexiko och södra Kanada. Den trivs i en mängd olika livsmiljöer, särskilt i torra, skyddade områden som under stenar, bråte eller i sprickor i byggnader. Arten föredrar att bygga sitt oregelbundna nät på marken eller i skyddade utrymmen där den kan hålla sig undan från potentiella rovdjur och människor.
I sydöstra USA, där Latrodectus mactansär vanlig, varierar sommartemperaturerna mellan 24 och 35 °C, och den föredrar områden med måttlig luftfuktighet. Arten kan överleva i områden med både hög och låg luftfuktighet, men den trivs bäst i skyddade, mörka miljöer där fuktigheten kan hålla sig på en relativt stabil nivå. Under vintermånaderna, när temperaturen kan sjunka till mellan 10 och 15 °C, går den i en viloperiod och minskar sin aktivitet. Den söker då skydd på mörka, kalla ställen som bråte eller inomhus i ouppvärmda områden.
Latrodectus mactanskan ofta hittas i och runt byggnader, särskilt på ouppvärmda och sällan städade ställen som källare, förråd och ladan. I dessa miljöer bygger den sitt nät där den kan fånga byten, främst insekter och andra smådjur. Den är ganska skygg och rör sig helst inte mycket, utan den förlitar sig på sitt nät för att fånga föda och hålla sig gömd från rovdjur och människor.
För att överleva i sina specifika livsmiljöer har Latrodectus mactans utvecklat ett försiktigt och tillbakadraget beteende. Den söker ofta skydd i sprickor och dolda utrymmen och är inte särskilt aktiv under de kallare månaderna. Habitatförlust genom urbanisering och byggande kan minska mängden tillgängliga gömställen, vilket hotar artens överlevnad, särskilt om tillgången till skyddade områden minskar. Klimatförändringar, såsom extrema temperaturer eller förändrad nederbörd, kan också påverka den ekologiska balansen i dess livsmiljöer.
För att skydda Latrodectus mactans och andra arter som är beroende av specifika livsmiljöer är det viktigt att bevara naturliga och halv-naturliga områden. Det inkluderar att undvika förlusten av skyddade miljöer där dessa spindlar kan fortsätta att frodas och hålla sig undan från mänsklig påverkan.
beteenden
Nätbyggande och jakt
Latrodectus mactans bygger ett oregelbundet, starkt nät som används för att fånga byten. Nätet är ofta placerat på marken, under bråte, stenar eller i sprickor i byggnader där spindeln kan hålla sig skyddad. Nätet fungerar som både ett fångstredskap och som ett skydd, där spindeln kan ligga i dvala eller vila i väntan på byten. Den är en passiv jägare och rör sig sällan långt från sitt nät. När ett byte fångas i nätet reagerar spindeln snabbt genom att rusa fram för att bita och injicera sitt gift.
Skygghet
Svarta änkor är blyga och tillbakadragna och försöker undvika konfrontationer. De är inte aggressiva om de inte känner sig hotade, och om de blir störda kommer de att dra sig tillbaka till sina gömställen snarare än att attackera. Om de känner sig trängda eller hotade kan de visa ett försvarsbeteende där de lyfter bakkroppen och visar sina giftiga bett som en varning.
Födosök
Latrodectus mactans är nattaktiv och jagar främst på natten. De förlitar sig på sitt nät för att fånga föda, vilket oftast består av små insekter och andra smådjur som fastnar i nätet. Eftersom de är långsamma och inte jagar aktivt på samma sätt som många andra spindlar, är nätet deras främsta verktyg för att fånga byten.
Överlevnadsbeteende vid fara
Om en Latrodectus mactans känner sig hotad kan den snabbt dra sig undan in i sprickor, hålor eller under föremål för att gömma sig. Detta beteende hjälper den att undvika rovdjur och andra hot. Spindeln använder sina spindeltrådar för att bygga dessa skyddade gömställen, som den återvänder till när den känner sig trygg.
Dvala och viloperiod
Under kallare månader, eller när resurserna är knappare, kan Latrodectus mactansgå i dvala eller kraftig viloperiod. Den minskar sin aktivitet och söker skyddade, mörka områden där den kan hålla sig gömd tills förhållandena förbättras. Denna viloperiod kan vara särskilt viktig i kalla klimat där temperaturen kan sjunka till nivåer som skulle göra spindeln sårbar.
terrarium
Terrarium: Eftersom Latrodectus mactans är en relativt liten spindel, behöver den inte ett stort terrarium. Det är dock viktigt att ge den tillräckligt med utrymme för att bygga sitt nät och röra sig fritt. Eftersom Latrodectus mactans är en tillbakadragen och skygg art, är det viktigt att erbjuda gömställen där den kan känna sig säker och skyddad. Detta kan inkludera små föremål som halva kokosskal, träbitar eller stora stenar. Gömställen ger spindeln en plats under dagtid att skydda sig från eventuella störningar.
Latrodectus mactans bygger sitt nät på marken eller mellan föremål, så det är viktigt att ge tillräckligt med utrymme och stöd för att nätet ska kunna byggas på ett bra sätt. Placera några föremål som ger möjlighet att skapa en stabil yta för nätet.
Substrat: Substratet i terrariet bör vara relativt torrt och inte för fuktigt. Ett bra val kan vara sand, fin jord eller torv. Substratet ska vara tillräckligt djup för att skapa stabila bottennivåer och ge spindeln en bra grund att bygga sitt nät på. Det är inte nödvändigt att ge spindeln djupa hålor, eftersom den inte är en fossorial art, men substratet ska ge tillräckligt med stöd för dess nätbyggande.
Växter: Växter kan vara ett trevligt tillskott i ett terrarium för Latrodectus mactans, men eftersom arten inte är beroende av vegetationen på samma sätt som vissa andra spindlar, är valet av växter främst estetiskt och för att skapa en mer naturlig och visuellt tilltalande miljö. Växter hjälper till att absorbera och släppa ut fukt, vilket bidrar till att hålla luftfuktigheten på en balanserad nivå samtidigt som växter kan skapa gömställen och skapa naturliga hörn för spindeln att bygga sitt nät. Här är några förslag:
Sansevieria (svärmorstunga): Kräver lite vatten, är tålig och passar bra i terrarium med lägre luftfuktighet.
Tillandsia (luftväxter): Kräver minimal vård och kan fästas på dekorationer utan att behöva jord.
Aloe vera: En suckulent som är tålig och kräver minimal vattning.
Sedum (Taklök): Robust och klarar torrare förhållanden bra.
Rekommenderade Växter
mat och vatten
Latrodectus mactansär en relativt lättskött art när det kommer till mat och vatten, men det är viktigt att tillgodose dess behov noggrant för att säkerställa dess välbefinnande. Denna spindel är en köttätare och livnär sig på små levande insekter. Syrsor, ”Ryssar” (Shelfordella lateralis), eller mindre exemplar av dubia-kackerlackor (Blaptica dubia) är utmärkta foderdjur. För unga spindlar eller juveniler kan fruktflugor eller små mjukvingade larver vara ett bra alternativ. Bytesdjurens storlek bör alltid anpassas till spindelns bakkropp för att undvika stress eller risk för skador.
Matningsfrekvensen varierar beroende på spindelns ålder. Juveniler matas oftare, cirka var tredje till femte dag, medan vuxna kan matas var sjunde till tionde dag. Efter varje matning är det viktigt att avlägsna oätna rester för att förhindra mögel och dålig hygien i terrariet.
När det gäller vatten är Latrodectus mactans inte särskilt krävande men behöver ändå ha tillgång till rent vatten. En liten grund vattenskål, exempelvis en flaskkork, fungerar bra och bör rengöras och fyllas på regelbundet. Ett alternativ är att droppa vatten på nätet eller inredningen i terrariet med hjälp av en pipett, vilket efterliknar dagg i det naturliga habitatet och är särskilt användbart för juveniler.
Det är viktigt att hålla balansen mellan vattentillgång och luftfuktighet, eftersom Latrodectus mactans trivs bäst i en torrare miljö. För mycket vatten kan leda till för hög luftfuktighet, vilket kan påverka spindeln negativt. Med noggrann och regelbunden skötsel av både mat och vatten kan denna fascinerande art trivas och leva ett långt och hälsosamt liv i fångenskap.
PARNING
Parning av Latrodectus mactanskan vara både fascinerande och utmanande, då det kräver noggrann förberedelse och övervakning för att minimera risken för aggression mellan hanen och honan. Denna art har en välkänd parningsritual där hanen riskerar att bli uppäten av honan efter parning, vilket är en naturlig del av deras beteende. Här är en beskrivning av processen:
Förberedelse
Separata behållare: Håll hanen och honan i separata behållare tills de är redo för parning.
Honans nät: Se till att honan har ett etablerat nät i sitt terrarium/behållare; detta behövs för att hanen ska kunna identifiera henne genom feromoner.
Optimal miljö: Terrariet/behållaren ska vara välventilerad med en temperatur runt 22–27°C och en luftfuktighet på cirka 40–60 %
Honan: Kontrollera att honan är könsmogen och nyligen har ömsat, eftersom detta ökar chansen för parning.
Hanen: Hanen bör laddat sina pedipalper (modifierade bihang nära munnen) med sperma genom att skapa en liten silkesmatta där han deponerar sperma och suger upp den i pedipalperna. Kan observeras som ljusare punkter i nätet.
Introduktion
Signalering: Placera hanens behållare nära honans och observera om han visar intresse genom att producera vibrationsmönster.
Försiktig överföring: Introducera hanen till honans nät försiktigt och ge dem tid att interagera. Hanen kommer att närma sig honan med specifika rörelsemönster för att undvika att bli attackerad.
Observera beteendet: Under kopulationen, säkerställ att honan inte visar aggressiva tendenser. Ha ett redskap redo för att separera dem om hon försöker attackera.
Tidsramar: Kopulation kan pågå i allt från några minuter till flera timmar.
Efter parning
Flytta hanen: För att undvika att hanen blir uppäten, ta bort honom så snart parningen är klar.
Honans äggproduktion: Ge honan tillräckligt med föda och en säker miljö. Honan kan producera en äggkokong inom några veckor, beroende på omständigheterna.
Tips!
Minska stress: Hantera spindlarna varsamt och undvik att störa dem i onödan.
Dokumentera processen: Håll koll på tidpunkter för introduktion och observera noga hur de interagerar.
Föda och miljö: Se till att båda spindlarna är välmående och har tillräckligt med föda innan parningen.